Byggnader 1

Nästa sida >>

(Storbild)

Ingen förstod riktigt vad hon hette eller hur hon hamnade i Kvarstad mer än att man anade ett flyktingöde utöver det vanliga. Sömmerskan från Kabul fick duga, men var denna ort fanns på kartan visste man inte så noga. Långtbortistan, nånstans, vilket kändes avlägset nog.
    Hon var mörk och främmande, "ett tuschtecken ur Koranen" som traktens pigtittare uttryckte sig, men sy kunde hon. Specialiteten var brudslöjor alla sorter. Behovet av bhurkas har aldrig vart stort i området, men hennes spetsar och broderier blev eftersökta. Med rekommendationsbrev från Leonora Ludensvans och Brevdufvefondens alla damer som kunder behövde sömmerskan från Kabul inte sakna arbete. Syflitens lampa lyste dygnet om, Slöj-Detaljer ökade ut och fick anställa. Enda bekymret var firmanamnet som förväxlades med en närlydande verksamheter i Skara med resultat att folk som var aningen dyslektiska eller icke-bokstavstroende kunde fråga efter de mest underliga saker: Öljetter, limpistoler, krollsplint och annat som definitivt inte hörde till produktionen.
    Huset där vår kameliafröken hade sin ateljé hade traditioner i modebranschen. Här hade tidigare "trikåtösera" drivit rörelse på den tid då pansarfeminister inte fanns, då suffragetter var en kaksort och ingen dam syntes utomhus utan hatt.

Äldre stationshuset i Forsvik från smalspårets tid, senare använt som postkontor. Förebilden är Vreten på forna Hjo-Stenstorp och finns i flera exemplar på WNJ-järnvägen. Förutom i Forsvik i Kråkvattnet och i Grottkvarn. Grepens stationshus på Västra Vättern bygdens Järnväg är också av Vretentyp, förebild Dala. (Se bild kap. Samtrafik)

Kyrkskolan i Bjurum

Ett äldre uthus från Kungslena byggt av Göran Tholin. Lägg märke till sättningarna i fasaden och hur husgrunden är tryggt rotad i jorden. Flera hus modeller på Skövdeanläggningen står än så länge på lösan sand. Eller teddy, rättare... Det är ett oskick när sockeln inte sluter tätt och som väntat ser man det inte förrän bilden är framkallad...

Socitetsvillan.

(Storbild)

Våmbs kyrka, Ann-Maries pièce de résistance. Materialet är balsaträ över en plywoodstomme. Jan Jangö, fylld av respekt för byggkvaliteten, menade att om man ställde modeller av det här slaget på museum och satte glas över, skulle folk titta vördnadsfullt, läsa på skyltar och strax börja tala om kulturgärning och liknande. Men vad göra när kyrkofriden plötsligt störs av ett slamrande WNJ-tåg som drar förbi så det skallrar i absidfönstren? Tja, första åtgärden vore väl att byta kugghjul i loket. En annan att lägga tidtabellen så att besökarna åtminstone inte störs på söndagarna. En annan kyrka på anläggningen har sin förebild i Mularp, en tredje, Luttra, är på planeringstadiet. Hur vi skall göra med domkyrkan i Skara har vi inte tagit ställning till än.

Nästa sida >>