Mölltorp

Eftermiddagståget från Karlsborg med D-lok och Co vagnar passerar Mölltorp. Detta är "tåget" som vi som är födda före Märklins Da föreställer oss det. När bilden publicerades i Allt om Hobby påstods den visa hur långt etstekniken kommit, något som fortfarande är svårt att säga emot.

Pendeltåget mot Forsvik klart för avgång. WNJ motorvagn 15 möter ordinarie SJ-tåg i Mölltorp. "Ententöter" var ett problembarn med osäkra prestanda. De äldre av oss minns den på detta spår, de ännu äldre minns WNJ-bolagets DEVA-vagn och de något yngre...

...boggierälsbussen som här står klar mot Forsvik på spår 3. Gengasaggregatet sitter kvar. Det dröjde flera år efter kriget innan det monterades ner. Yo15 blev lösningen på "motorvagnseländet". Den skötte pendeln i många år och förtjänar namnet "trotjänare" ett begrepp som genast används så fort ett fordon ser lite använt ut. (Första gången använt i svensk mj-litteratur av Jan Jangö, bland annat i boken Tåg som hobby och då om tyska tankloket BR80, Fleischmannbanans lilla "slitvarg".)
Det är så här banan skall ses...

...eller så här, sittandes nämligen. Tidigare, före ombyggnaden var det vanligt att parkera ovanför tunneln, något som förbjöds efter en SJK-resa för en del år sedan. Bilderna överst visar utsikten från ett kamerastativ men det finns bilder som...

... denna med ett kolande E-lok där vi frågar oss från vilken höjd de tagits, om fotografen flugit över samhället. De påminner inte så lite om det gamla tricket att föra någon upp på ett högt berg för att därifrån fresta honom med all världens härligheter: Tenshodo, Brimalm och vad de heter... (Standardverket i detta ämne är Arthur Klimkes Betraktelser från låg höjd.)
Vinkelhuset till höger har sin förebild intill ICA-butiken i Mölltorp. (Folk undrar säkert fortfarande vad vi sysslade med när vi mätte det.) På dess plats och till höger om trädet som tagits bort löper idag "fuskspåret" som beskrivs i texten och som tillåter oss köra rundbana också på EJ-slingan.

Andra gäster i Mölltorps lokstation, så liten den var. Två lok litt K4 och på vändskivan SJ Sa 938. Idealiska för WNJ-banan där tanklok var modellen. Vändskivan i Mölltorp och Kvarstad räckte inte till för de större SJ-maskinerna. B-loket, till exempel, med vindklyvarfront och strömlinjeform är vackert att se, men skall inte upplevas i backgång. (Flera B-lok som vi kört på Skövdeanläggningen saknar av denna anledning koppelkrok fram.)

Ett foto för den sanne trainspottern från den tid WNJ:s lokomotor 2 ännu var i drift. Det är en mystifierande bild. Vi kan med skäl fråga oss vad den gamla personvagnen har på SJ-spåret att göra och hur den alls kom in i bilden. Enligt uppgift i WNJ-boken skrotades den 1915. Låt oss tills vidare våga antagandet att här är något som inte stämmer, att uppgiften är felaktig, att WNJ vagn CD nr 3 funnits kvar i alla år, att den kan ha stått väl skyddad någonstans, men att den kanske på denna bild som i så fall är den sista körs iväg till skrotning. (Vilket förvånar igen. Vagnen förefaller vara i gott skick åtminstone exteriört att döma av det man ser av den.)

I Mölltorp, som överallt på anläggningen, finns husmodeller efter västgötska förebilder. Här Ökulls kvarn och Helénsgårdens vaktmästarboställle, äldsta kvarvarande Skövdehus från branden 1759. Kvarnen placerades medvetet våghalsigt nära kanten där det är som allra mest trångt på anläggningen. Vi räknade med att den snart skulle gå i golvet eller att taket skulle fläkas av när förste besökaren fastnade med tröjan. Någon vindskiva har vi fått sätta tillbaka men modellen har klarat sig oväntat bra vilket är ett gott betyg åt alla "spotters" genom åren. Den psykologiska effekten, rädslan för att "förstöra" något, visar sig fungera som osynlig barriär. Folk drar åt sig armbågarna i stället för att luta dem mot kanten. I stället för skarpslipade plexisargar kan du alltså pröva metoden att ställa ömtåliga modeller längst ut.

Ett rälsbussläp har spårat ur sent en afton och blockerat SJ-linjen vid övergången i Mölltorp. Ekipaget står ännu kvar i väntan på bärgning tidigt nästa morgon. Bilen är tc Drecklagers Citroën. (Här hör jag den vaksamme läsaren fråga sig hur det kan stämma. Trafikchef Drecklager slutade 1945. Fotot är, som vi skall se, av senare datum. På detta vill jag bara svara att jag kan väl inte veta allt heller. För övrigt håller jag helt med Ekelöf: jag vill inte veta av några invändningar här.)
    Malörer som denna inträffade, men var inte något som gav rubriker. Urspårningen skedde under växling, ingen människa satt i och tidningen som skrev om det inträffade kunde därför meddela att ingen skadades. Orsaken uppgavs vara en fellagd växel. Det kan också ha varit barn som lagt stenar i spåret, ett ofog som innehöll all den "action" man kunde föreställa sig innan dataspelen kom. När första morgontåget passerade hade fordonet baxats på spår och allt var som vanligt igen.
    Fotot är taget 1959 samma natt då Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning. Fotografen, knappast känd för tidiga vanor, har senare berättat att det var av denna anledning han varit vaken så tidigt. Han hade hört matchen på radio hos goda vänner och var på hemväg då han fick se bussen stående med ena boggin ur spår på detta sätt. Det föreföll som om också bärgningsmanskapet brytt sig mer om matchen.
    Bilden – det är därför vi vet så mycket om den – var den första som tryckts i färg i lokalbladet, en nästan lika stor bravad som Ingos VM-titel. (Foto: Kvarstad Tidnder)

Ett godståg från Karlsborg på väg in mot Mölltorp.

Mölltorp från en ovanlig vy, nämligen Brakåsens miltärområde.

Mölltorp station, i väntan på sena kvällståget till Skövde.