Samtrafik
Viss samtrafik har förekommit med andra banor i Sverige. Mindre känt, och inte något man pratar högt om, är att en del av denna trafik varit, så att säga, enkelriktad. På detta sätt har även andra banor, mer eller mindre frivilligt, lämnat bidrag till materielen.
Grepenbanan
Foto: Göran Tholin.
En mycket smalspårig stämning vilar över denna bild från Grepenbanan där en lokomotor Z4p rangerar ett blandat tåg. Stationshuset är av samma typ som WNJ-banans stationer, alla med förebilder från forna Hjo-Stenstorp (Vreten, Dala m.fl). Om Grepen, på mj-språk ett äkta svenskt scratchbygge i HOn3, kan du läsa i Modelltåg 93.
En dag i juni 1956
Vagn nr 1 stående på magasinspåret i
Ebbetorp var den allra första personvagnen på Vestra Wetterns
Järnväg (VWJ). Vagnen inköptes från någon av
förvaltningarna HSJ eller LSSJ för att klara trafiken startåret
1906 (oklart vilket av bolagen som släppte till vagnen; alla handlingar
från affären är tyvärr borta. Skulle någon
ha en aning om vagnens tidigare ursprung så går det bra att
höra av sig till direktionen för VWJ). Vagnen, som troligen
är en tidig Kristinehamnsprodukt gick i såväl blandade
tåg som rena persontåg under något decennium innan ekonomin
och antalet resande tillät/krävde inköp av komfortablare
vagnar (läs: boggivagnar). Trafiken var blygsam de första åren
med endast två tågpar per dag mellan Hjo och Rödesund.
För de som efter ankomsten till Rödesund/Karlsborg av någon
anledning ville resa vidare norrut med tåg fick först resa
västerut. I Mölltorp gavs första möjlighet att med
Westergötland - Nerikes byta färdriktning och få kompassnålen
att peka norrut igen.
Annars verkar det som godstrafiken har varit den som
utgjort den stora inkomstkällan för VWJ och vid en närmare
koll i journalerna så kan det konstateras att de vanligaste godsslagen
var kalk, timmer och jordbruksprodukter. Att döma av det gigantiska
godsmagasinet i Rödesund så verkar även styckegodstrafiken
ha haft stor omfattning.
Göran Tholin