Byggnader 2
<< Föregående sida
Vagnvågen i Forsvik, med förebild från
Tidaholm. Vågen finns i flera exemplar på banan, den ena gul
den andra röd. Byggnadens historia står att finna under rubriken
"Stjälavandring" i WNJ-boken, något som tillfälligt
rubbade WNJ-järnvägens förbindelser med YxJ. Den beskrivs
också i Allt om Hobby 1981 som lämpligt nybörjarprojekt.
Nya Läsk & Vattenfabriken i Forsvik. Förebild
från Grästorp. Nu riven.
Ett så kallat Per-Albin-torp, en enkel hustyp med
liten lagård därtill som fanns i tusental, speciellt norr om
Dalälven, som egentligen var en reform av Per-Edwin Sköld men
som uppkallats efter dåvarande statsministern. Tanken var att ge
säsongsarbetande skogsbönder/arbetare möjligheter till
viss självförsörjning genom att bevilja förmånliga
lån under förutsättning att man byggde efter samma planritning.
Villkoren var noggrant angivna. Man tilläts variera köket i
norr/söderläge men knappast mer.
Modellen på fotot är gjord i HO efter ett
klippark av Lars Tryggve. Lägg märke till Fallers plastgranar
som vandrar in från kulissen, som visade sig fungera just här
och som efter att denna bild publicerats i Smalspårigt höjde
dagspriset på Fallergran på Nostalgimässan i Göteborg
till 800:-/påsen.
Allt har sin förebild, också den lilla smedjan
i förgrunden som är från Salaholm utanför Falköping.
Villa i Kråkvattnet. Modell av Lars Wahlström
efter dennes föräldrahem i Hjo.
Det första huset på Skövdeanläggningen, som satte standarden för fortsättningen, var Lars Wahlströms modell av stationshuset i Kråkvattnet. Det förvarades i skåp och togs bara fram för att beundras och tittas på, helst med byggaren närvarande. (Verksamheten som pågick i lokalen var ännu så grovkalibrig att det var riskfyllt att ha modeller stående framme.) Vi kände alla stolthet över att ha en sådan karamell som Lasses hus inom räckhåll. Betänk att föregående nivå var plasthus, mer eller mindre försvenskade. Modellen hade den svagheten att den saknade västgötsk förebild, ett sine qua non för all bebyggelse på anläggningen där bara enstaka dispenser givits. Kråkvattnets första stationhus flyttades ("brann") senare och ersattes av ett Vreten av WNJ enhetstyp. Det står ännu kvar i Kråkis men med andra sidan mot spåren. Skåpet det förvarades i, en mahognypjäs som tog obegripligt mycket plats, är däremot skrotat.
En västgötastuga vilken som helst och ett lagom
gesällprov för medlemskap i Skövde Modellsällskap.
Några praktiska inträdeskrav finns inte men frågan väcks
då och då. Ska man eller ska man inte, för behörighet,
behöva "kvala" in eller räcker det med att man är
bra på att äta kexchoklad? Sanningen är nog den att mj-klubbarna
har svårt nog att rekrytera aktiva medlemmar. Det är ingen
lätt sak att ta plats i ett ingrott kamratskap där första
budet är att du skall göra som vi, där du inleder din karriär
med att modellera svinhus i bortre Tiveden och inte ens får bestämma
var det skall stå. (Å andra sidan: Pendon praktiserar "intagningssystem",
GMJS har åtminstone gjort det, varför skulle det inte fungera
också nu?)
Modellen på bild är gjord efter Brunns-Annas
stuga och är ett bygge i HO av Göran Tholin.
Överallt i Westgöta - Nerikes trafikområde
träffar man på "stôvor" av äldre fattigmansmodell,
alltså omålade brädor med grästak. (Skilj på
detta och "gresatak" som är västgötskans namn
på cirkonflex.)
Fotot visar "Änkehagen", en av de äldsta
bosättningarna där namnet döljer en sedan länge förlorad
historia vars innehåll och urspung sannolikt är en soldathustru
från karolinerkrigen, en av många namnlösa från
utskrivningarna i området. Det är bekant hur "soldaterna
dogo som flugor sin kos" och hur prästerna försökte
få manfolket att stanna hemma genom att fubba med kyrkobokföringen.
Det är också bekant hur bygdens store krigare, generalen Svartsköld,
med vid Klissow och Düna och med epitafium i Undvekets kyrka, hade
obönhörlig koll på varje knektämne så att få
slapp undan sitt öde på andra sidan Östersjön.
Huset på bild och minnet av alla livsöden
bakom namnet "Änkehagen" vårdas av hembygdsföreningen.
Äldsta Skövdehuset på anläggningen är Helensgårdens vaktmästarboställe, ett av få som överlevde storbranden 1759. Modeller som denna kräver mer frihandsarbete. Det skall vara lite oregelbunden plankning där Northeasternträ hade blivit för rakt. Spårrensaren är en byggsats från Tekno-Bygg, Göran Eriksson i Åryd.
På Skövdeanläggningen strävar
vi efter att återge den totala miljön kring järnvägen.
Allt är inte ställverk och stationer, där finns också
bebyggelse som inte relaterar till tågen.
Här har Ammi gått ett steg längre.
Modellen på bild fanns med i vandringsutställningen Svenska
hus. Först trodde vi den var ett grupparbete från barndaghemmet
Krokodilen, sedan har vi insett att svenskare hus än detta finns
inte. Svårigheten är att placera in det i anläggningen.
Låt gå för att Elsa Beskow också beskriver en sagovärld,
men hattstugor är inte vad vi i första hand behöver. WNJ
är fortfarande en HO-bana. Ammis påhitt håller 1:32 eller
större. Byggnadsnämnden i Kvarstad har protesterat – huset
ingår inte i detaljplanen.