Grupporträtt med tåg – och utan

De som varit med några gånger minns bankalasen som trogna sovjetmedborgare erinrar sig gamla partikongresser. Mer eller mindre lyckade, varje årgång med speciella kom-i-håg.

Man tittar på foton därifrån som på gamla klasskort och försöker minnas: Vem var han? Vad blev det av den, vad hände med honom? (Eller, med det speciella mått med vilket modellrallare mäter sig själva: Vad byggde han, blev han klar med F-loket någon gång och – javisst, ja: Det är ju Christer Engström med svänghjulet. Glömmer jag aldrig. Mannen med skägg och rutig skjorta heter Hans-Johan Polanik. Där står Björn Söderberg från SMJ, Roland Ewerman med pipan i mun, Jörgen Bergfors och Rune och Kurt från R/K-Modell. Och titta där; Visst är det Per Lindgren andre man från vänster och Bosse Hobby-Teknik och där – längst till höger – Helge Sundhamn från GMJS om jag ser rätt...)

Här behöver du inte gissa: Årtalet på denna laguppställning är pingsten 1981, det första "riktiga" bankalaset vad som nu menas med det. Flera nunor känns igen, många skulle återkomma men det dröjde några år innan det verkliga järngänget hade utkristalliserat sig. Numera känner de flesta varandra och kanske är detta saldot från alla Skövdekalasen: Entusiasterna upptäckte sig själva, kom lite närmare och fick samtidigt välbehövlig distans till de små tågen, klubbarna etablerade nya kontakter osv. Skövde träffade psykologiskt rätt vid rätt tidpunkt. Där fanns ett uppdämt behov, vi behövde bara slå på strömmen och hälsa välkommen. Allt var nytt, allt var spännande. Skulle någon sagt att vi tio år senare skulle ge ut en bok om anläggningen och att 25 år senare samma gäng skulle stå på samma plats skulle ingen tro honom och vi frågar oss vad det var som var så märkvärdigt. Anläggningen var just inte mycket att skriva om, modellerna var få jämfört med senare utveckling, ändå fanns det så det räckte till ett brett reportage i Allt om Hobby. (Min tro är att anledningen till det stora intresset var upptäckten att vi var fler som höll på med modellbygge, känslan av att man inte var ensam i sin hobby, att det fanns likasinnade att prata med. En poäng var också att Skövde låg mitt i landet och att det blev rättvist långt för alla att åka. Inte för norrlänningarna, förstås. Ändå kom det folk från Skellefteå.) En detaljanalys av gruppen – många är och äter när bilden tas – avslöjar längst till vänster Börje Lundwall och Lars Juhlin från SMJ. Börje hade med sig en scratchbyggd T43, kanske det årets best-in-show. Tillorps Mekaniska (Jonsson & Lundgren) är också med på bilden. Till höger om dem, i glasögon och ljus lugg står Åke Carlsson, en av sällskapets medlemmar som, med mer intresse för tåg än för modellbygge, varit med från start. Mitt i bild hittar du folk från ÖMJ, Hans-Johan Polanik, Hasse Karlsson från Forshaga och bröderna Alsén från Jönköping. Erik Walde, en av de trognaste med allt vackrare On3-modeller för vart år, syns tydligt. Framför honom, lätt hukande, Jan-Peter Harboe. Femma från höger är Sven-Åke Gärdling, en av Skövdepionjärerna som fanns med de första hårda åren. Ammi, unge Göran Axelsson och KB syns också och längst till höger i pipa och slips Folke Westling, WNJ-supporter från SMJ. Vad vi också minns från första bankalaset är att det var kalt och att SJ firade 125-årsjubileum i Gävle samma helg.

För att göra det svårt för dig, dyre läsare, har vi valt ut ett antal gruppfoton på måfå, alla tagna under samma villkor men med några års mellanrum. Kanske känner du igen dig själv på någon av bilderna och kan pricka in årtalet: – Aha, det var då jag hade med mig J-loket, då Rutger krossade elektroniskt porslin i restaurangvagnen, samma året då Mats lärde oss slunggjutning, då Ammi visade dragstiftet eller året det regnade. För det gjorde det bara en gång på 25 år.

Svårare blir att pricka in alla, i synnerhet som inga priser hägrar. (Det skulle vara en studieresa till Claes Mattisson, då. Eller kanske ett Tenshodolok eller två.)

Året 1983. Vi var fortfarande inte fler än att alla hann hälsa på varandra. Foto: Christer Englind.

En snygg och prydlig laguppställning. Året är 1986, såvitt går att se i anteckningarna ett bra år, varmed menas att vi fick se många och intressanta modellbyggen i olika skalor. (I den meningen existerar inga "dåliga" år, men det har funnits tillfällen då vi som bygger anläggningen tycker att vi gjort för lite, att där inte finns något nytt att visa. Å andra sidan, frågan är vad vi tror att vi ser och kommer ihåg: Det finns besökare som efter ett mellanår då vi inte tillfört banan en enda modell låter förstå att "i år det verkligen hänt något, det syns att ni har jobbat hårt". Och det händer fortfarande att trogna bankalasgäster frågar efter ett hus som har stått på samma plats i 20 år och menar att: Det där är nytt, va? Det har jag aldrig sett...

Alla bilderna är tagna utanför den port som till Westgöta-Nerikes bär, under eftermiddagen när halva gänget är och äter. (De skulle ändå inte fått plats.)

Sista bilden med gänget. Året är -97. från och med här räckte inte vidvinkeln till längre.

En bild skiljer sig, den som är tagen i Mölltorps sittbrunn och visar deltagarna i det första – urtima – kalaset 1980. (Östermalmare, hälsingborgare och värmlänningar om du undrar. Men var själva idén kom ifrån vet ingen. Bankalasen var från början en social grej avsedd att stärka sammanhållningen mellan klubbarna. De satte standarden för liknande come-together ute i landet. Efter några år var Skövdeträffen tradition, en sorts terminsavslutning på byggåret – alltid lördag i vecka 24. Folk kom även om vi inte annonserade. Numera har "Skövde Open" vuxit ut till en referenspunkt för nordisk mj-hobby, ett coming-out party för "brass hats" av alla spårvidder. Det är hit man ska för att redovisa årets bygge, det är här nyheterna visas och de svårfunna detaljerna finns. (Och fantaster är vi allihopa, det finns de som varit med alla gångerna, 25 år rad 2004.) Foto: Hans Karlsson

Vad som också kan sägas med bestämdhet är att yngsta tösen längst fram på färgbilden heter Madeleine, att hon är dotter till Hans och Lilian Larsson, Modellrallare i West och att detta var hennes första Bankalas.

Ett klasskort från 25-årsjubileet, roligt att komma ihåg långt senare. Aldrig tidigare har så många modellrallare ställt upp på samma bild. Vi påstår att den visar mj-Sverige år 2004, i varje fall dess kärna och mer inbitna brass pack som sällan missar en come-together i Skövde. MJ-rallare är vi allihopa (utom möjligen Allt om Hobbys Freddy Hermelin-Stenbom i förgrunden som lätt generad ser åt sidan, orolig för att bli igenkänd bland så mycket mj-folk. Det finns för övrigt ännu en flygande veteran på denna bild, men honom låter vi vara anonym. Gösta Leijon, heter han. Med hustru Solveig. Mycket trevliga. Medförde en Flygande skotte i skala 00 trots att de egentligen föredrar DC3:or.)
    Redaktör Stenbom är duktig flygare och noga med att framhålla hur han minsann tar sig fram för egen flygmaskin, så också denna dag då han parkerat på Skövdefältet. Hände sig nu att just som fotot togs passerade en Cessna på låg höjd vilket framkallade följande hjärtlöshet: - Freddy, du glömde rattlåset...
    Detta är, således, gällande bilden av oss själva, ingen nämnd men många igenkända. Fråga är hur detta dokument kommer att tolkas i framtiden. Vad tittar dom på? Av vilken anledning har man ställt upp sig på detta vis? Där finns ingenting i bilden som avslöjar att minsta gemensamma nämnaren är intresset för modelltåg. Huliganer är det inte, därtill ser herrarna för beskedliga ut. Något religiöst inte heller. En konsert, kanske? Ett kulturevenemang av något slag?
    Närvarande damer är få. Anledningen är uppenbarligen något som i högre grad intresserar män, flertalet, som det tycks, i bortre medelåldern. Vasa'ru'sar'u? Svenska Rapplighetsförbundets årsmöte? Föreningen för Mindre Lastageplatsers Begloende? Verner von Heidenstam-sällskapet? Meccano-förbundets självbyggarfundamentalistiska gren före dagens läsning ur Märklinkatalogen där det står: Varför meka med andras modeller när du kan Mekka Medina...
    Jaså, modelljärnväg, jaha ja... Minuterna före matinéinsläppet till Skövdeanläggningen, säger du. Aaah, syns ju tydligt om man ser efter. Mycket disciplinerat, må jag säga. Inget stampande, inget gny. Titta, där står ju Claes Mattisson. Och Olle Sundström ända från Falun och Bosse Hammarling från USA. Och Svenska Järnvägsklubbens utsände. Och Per Lindgren och Peter Eskader och Bosse från Upplandsgatan och Bosse Japlin och Wigforss och Stenson från Hagfors och LOK och Rutger och Leifarna Ohlsson och Palm och Johansson, Jon, Hans Ryderwall och mästerbyggare från både Göteborg och Sollebrunn. Sicket gäng... Med kapten Enben och Mikkes Kikki, Jan Ersa, Per Persa och Rambo Grande och - har man sett där framme till höger - infomaster själv med personlig assistent lady Ann-Marie och...
    Minsann. Där är dom. Allihop. Modelltåg-Sverige en dag i juni 2004.