Forsviksvariationer

Första bilden av stationshuset i Forsvik, våren 1981. Spår och perronger är nysandade. Modellen är sprillans ny, förebild är Tidaholms station i dåvarande status och med ljusblå livré, likt flertalet hus på Skövdeanläggningen byggd efter egna ritningar. Materialet är ply och amerikanskt lindträ av märke North-Eastern, då en välkommen nyhet på marknaden som sparade in det trista jobbet att ritsa plankmönster i plywood.
    Huset är till hälften inrett och har belysning i resgodsexpeditionen. Takpannorna är en vakuumformad historia, klockan har för evigt stannat på två och höjd över golvet anges till 1,07 meter vilket gällde som anläggningens 0-plan och redan tidigt befanns vara för lågt.
    En annan erfarenhet 25 år senare är att fönsterglasen som efter några år visade tendens att slå sig kunde gjorts tjockare, minst 1 mm.
    Figuren i vit uniform är stationsinspektoren Argus Furuflak, "Falken" kallad och ledare för den så kallade treskensrörelsen. Inspektoren, känd för sin noggrannhet, sin abessinska paraduniform och foträta åsikter ägnas ett eget kapitel i boken Westergötland-Nerikes Årsberättelser.

Foto P. Lennart Svensson

Samma hus från andra hållet pingsten -81 vid tiden för första "riktiga" Bankalaset, varmed anas att där fanns ett urtima dito från året före och att tveksamhet råder om vilket som skall räknas som det första.
    Rälsbussen håller på pendelspåret mot Mölltorp, fräulein Preiser-Prassler har just anlänt i taxi. Samhället är ödsligt, vegetationen obetydlig med enstaka granar byggda enligt I.öthmans metod, dvs kopparwire med strössel av färgad sågspån. I bakgrunden till vänster massasliperiets tak. Smalspårets byggnader skymtar till höger.

Bebyggelsen med både normal- och smalspårigt stationshus, det senare med förebild från Vreten på Hjo-Stenstorp och en standardtyp som fanns i flera exemplar på WNJ. Stall och verkstad till höger har hämtats från Uddagården, Falköping. Vegetationen har tätnat, också på...

.... nästa foto, som visar vagnvågen i bildens nederkant men också hur smalspårets drogs ända fram till det nyuppförda stationshuset. Eller rättare: smalspåret fanns här först och vägrade avträda så mycket som en meter av sin längd till den nya och bredspåriga trafikförvaltningen WNJ.
    Notera kulissen som hamnat något för högt och vars horisontlinje sänktes 7 centimeter i februari 2004.

Stationshuset, face framifrån. Med TGOJ malmvagnar, sällsynta gäster på WNJ

Foto: Bo Holmgren

Det är tidig morgon. Dimman släpar in över det sovande samhället. På spår 3 står ett färdigväxlat godståg, på spår 1 anar vi konturerna av en C4 sommarvagn.

1920-tal. Mycket folk i väntan på tåget. Samhället har vuxit, skogen har tagits ner för att ge plats åt ny bebyggelse. Intill vagnvågen står Forsviks eget växellok, WNJ:s lokomotor nr 2.

Foto: Torbjörn Selander Skövde Nyheter.

En flygbild som visar Forsvik sådant det såg ut hösten 1984 i väntan på en TV-inspelning för programmet Fritid. Husen försvinner under träden, vägen till höger ringlar sig upp mot bruket. Kyrkan är Våmbs medeltidskyrka byggd av Ammi Magnusson, i personalunion med den skägglöse ynglingen till vänster som är Krister Brandt, grundare och pådrivare i Skövde Modellsällskap.
    TV-programmet som gick en söndagkväll efter SM-finalen i ishockey, väckte uppståndelse i kollegier och klassrum på Ållebergs gymnasieskola där Krister då tjänstgjorde. Här tänkte man sig den stränge magistern, som just inte ordat om sin hobby, sitta hemma och rätta skrivningar och så får man se honom stå och köra modelltåg i TV... (Storbild)
    Bilden ger en idé om spårplanen. Lokomotor 2 växlar tomma virkesvagnar och spår 3, hamnspåren skymtar till vänster.
    Skulle något sägas om spårplanen idag så är det den gamla vanliga lärdomen att den är för stort anlagd med tanke på trafiken. Där vill gärna bli för mycket "modelljärnväg" och för många spår, speciellt i hamnen som inte var betjänt av dubbelspår. Också godsbangården har minst ett spår för mycket. Det är, enligt våra erfarenheter, roligare och mycket intressantare att växla över färre spår, men de bör helst vara längre och med rejäla utdrag för växelsläpor. Då är ändå bangården på bilden väsentligt längre än vad flertalet hemmabanor kan bestå sig.
    På frågan hur nära förebilden vi bygger är svaret att Forsvik hade för det första ingen järnväg. Vi har dragit den där den rimligen borde ha legat om den funnits, med stöd av samlade järnvägskunskaper och några kvalificerade gissningar. Topografin är schematisk och högst ungefärlig. Flera av husen var för sig, däremot, ett dussintal plus bruket med sliperi, järnbod och kalorifer, är mycket exakta modeller efter existerande Forsviks-förebilder, men tanken att efterlikna hela terrängavsnitt måste tidigt överges, därtill är rummet för litet.
    Övriga modellhus har hämtats från närliggande miljöer: Stora godsmagasinet är från Karlsborg, "Nya Läsk- & Vattenfabriken" från Grästorp, en banvaktstuga från Hjo, vattentornet från Mullsjö osv. Enda icke-västgötska struktur är från Hinsnoret, Falun, i fiktionen Westergötland-Nerikes kallad Café Göken där man kunde hävda sin urgamla rätt att dricka pilsner och vara dyster.

Mellan stationshuset och Läsk & Vattenfabriken syns taket till Snugge Plywoodstiernas Konsultbyrå, föremål för mycken förargelse när WNJ-bolaget på dess plats skulle uppföra ett offentligt avträde. Ärendet och dess hantering beskrivs i Allt om Hobby nr 5/2004. Notera motorvagnen på spår 21, något som daterar bilden till den korta tid då "Ententöter" gick i trafik.

Forsvik hade ingen järnväg så förebilderna har vi hämtat lite varstans ifrån. Stationshuset, till exempel, är från Tidaholm där det såg ut så här under en charterresa 1986 för Svenska Turistföreningen i Falköping. Ekipaget på bild tillhör Svenska Motorvagnsklubben och består av Y7 1177, UF6 2048 och YB06 1116. (Foto: Peter Gustafsson)