Ånglok nr 8, "gamla" och "nya"

Foto: Bo Japlin

Före detta Westergötland - Nerikes lok nummer 8, här på vändskivan i Korted, i tjänst på Mulleredsbanan. Loket, en av järnvägens två Mogullok och systermaskin till nr 9, var idealiskt på WNJ där det kom till god användning i all slags tjänst. Anledningen till försäljningen har inte gått att utröna. Sannolikt hänger den samman med rekonstruktionen av bolaget efter den ekonomiska kraschen år1929. (Läs mer om denna i Westergötland-Nerikes Årsberättelser.)
    Nr 9 finns med i loklistan ända fram till 1962. Efter kriget kunde hon ses assistera i godstågen, men under hela 50-talet, då ju järnvägen oftare trafikerades med SJ-lok stod hon avställd i Kvarstad, med vedeldningen från kriget intakt och i väntan på ett skrotningsbesked som aldrig kom. (Säkert minns du henne, som en allt sotigare silhuett mot eftermiddagssolen när man passerade med rälsbussen på väg hem från skolan, då den just börjat få upp farten efter godsbangården och man hann uppfatta den gamla ånghästen på sitt spår strax före bron borta vid lokstallet...)
    Som ersättning för "gamla 8:an" införskaffades något år in på1930-talet ett Henschellok av i stort samma typ som Trelleborg-Rydsgårds Järnväg nummer 5, en tankmaskin 1'C1, som lämpade sig väl för tunggodstrafiken och som hade fördelen att den slapp vändas i Norrum och Kvarstad. Det tyska inflytandet på WNJ:s lokpark var som vi sett markant. Förutom "nya 8-an", ibland kallad "Württembergaren", var också lokomotiven nr 1, 3 och 5 av tysk tillverkning, som vi ser på den här bilden.

Det fanns, som vi också sett, de som var principiellt emot all tysk teknologi och det fanns de som var för. Det var annars inte ovanligt att svenska privatbanor, för att klara ekonomin, sökte sig till den europeiska "spot-marknaden" för att förbilliga lokinköpen. Kunde man komma undan med något begagnat eller överta ett SJ-lok fick det duga. Inte alla järnvägar hade råd att lägga in nybeställningar hos Motala Verkstad, Tillorps Mekaniska, Västerås Vagnagentur eller liknande verkstäder. Kunde TRJ köpa ånglok i inflationens Tyskland kunde väl WNJ göra detsamma!
    Om "Nya 8:an" fanns en artikel för Allt om Hobbys julnummer 1987 under rubrik "Tyska tanklok blir svenska". Den beskriver steg-för-steg hur ombyggnaden av Hamo 8312 till en svensk tankmaskin gick till, hur man bytte sotskåp och satte upp centraldom, svartmålade underredet och tog bort alla tyska armaturer för att få den att passera som en svensk privatbanetank. Ungefär samtidigt började där dyka upp svenska tanklok på marknaden (Jeco K4 m.fl.) så för att inte störa försäljningen ställdes artikeln över. Den kom således att höra till "dem vi aldrig fick se", vilket var synd eftersom den innehöll bra byggtips i ett läge när det inte fanns så många svenska HO-lok att välja på men där viljan att "köra svenskt" blev allt mer tydlig. (Westergötland- Nerikes gick här alltså på en annan linje, kanske i kraft av dess dynamiske trafikchef vid denna tid och hans internationella kontakter. Av WNJ-banans totalt nio ånglok var fyra av tysk tillverkning och ett, nummer 4, amerikanskt.)
    Lok 8 ingick i ett större utlandsköp vari inräknades också några personvagnar, de så kallade "plåttyskarna" nr 16 och 34. Det levererades med pråm fritt Forsvik där det lossades senhösten 1933 och byggdes om på egen verkstad. Köpeskillingen är oss icke bekant. (Uppgifterna att vid samma leverans skulle ha ingått en T9, det lok som i WNJ-boken kallas "belgiska loket" är, som senare forskning visat, felaktiga och - som ännu senare forskning kunnat bevisa - egentligen bara trams.) Men vadå - jag kan väl inte ta ansvar för allt heller? Likaså är antagandet att WNJ skulle ha haft en "Glaskasten" - möjligen som lok nummer 2 - mycket tveksamt. Klart är dock att lok nummer 6 i listan är identiskt med ångvagnen Nidhögg, något som inte stod klart när Årsberättelserna skrevs och där Nidhögg antas ha haft nummer 7.
    Projektet Hamo 8312 var från början till slut Karl-Axel Karlssons idé. Det är förresten Kalle som byggde WNJ-banans Mogulmaskiner men tog den ena med sig när han flyttade till Göteborg och MRW. (Något som vi fortfarande ser mycket allvarligt på...)
    Notera hur på fotot ovan WNJ-signaturen sitter kvar, något som gång efter annat påtalades av WNJ-ledningen. Lokskyltarna, däremot, som har stort symbolvärde och är ett himla bekymmer att etsa nya, har tagits ner. De behövdes som vi sett för ersättaren.
    Där gjordes också ett försök att som ersättare pröva ett lok littera S5, av samma typ som BJ:s Y3. Loket, som levererades i uselt skick, fungerade inte varför affären aldrig blev av. Hamoloket, däremot, med ljudnivå som en amerikansk B29 går fortfarande utmärkt. Försök att byta ut kugghjulet mot ett tystare 17-taggars pågår ständigt, men då av ljudtekniska skäl.
    Det är vår erfarenhet att det är svårt att få en fine-scale-modell att uppföra sig på en klubbanläggning av Skövdes storlek där den förväntas rulla i timmar på blandat spårläge. Av svenska finskalamodeller, utsökta att se på alla, har hittills A-loket visat sig vara den Brimalmmodell som klarat sig bäst. Jecos modeller, något grövre i utförandet, är bättre nu än tidigare. S1-loket är OK men går ur spår på code 100-räls. E, E2, Ka vågar vi inte släppa ur sikte och vi väntar fortfarande på ett Jeco-ånglok som blir en lika god "runner" som deras nya Z65.
    Jan Jangö påpekade redan på 60-talet att Tenshodos Sb inte var klanderfri och vad Per Lindgrens slogan "med gångegenskaper utöver det vanliga" egentligen betyder har vi grubblat över. Mest pålitligt av alla byggsatslok vi kört är en Weinertbyggsats som Göran Axelsson försvenskat till en Ga2. (Se Modelltåg/92). Och då har vi inte nämnt loket som Lasse Lundgrens pappa byggde, en TfA-Sa från -53 som hade huvudrollen när SVT gjorde program om WNJ 1984.
    Fast det förstås, för att nu återvända till verkligheten. Det finns fortfarande de som minns när båda WNJ:s småmoguler gick i trafik, hur de kopplades i par och hur det lät när de kämpade med godstågen i Tivedsbackarna under första världskriget, när timret gick till i Europa och WNJ-järnvägen blomstrade...

Från ombyggnaden av Hamo 8312. Modellen i delar för att återuppstå som WNJ lok nummer 8. Allt överflöd har slipats bort.

Närbild av lokskylt, flera gånger HO-storlek. Hur etsning av denna skylt gick till beskriver Ebbe Gustavsson i Modelltåg 90.	Sotskåpsluckan byts ut.	"Frontansicht". Som det heter i MIBA.

Som det blev.

Lok 8 kolar i Mölltorp.

Foto: Järnvägsmuseum

En av flera möjliga förebilder och alibi för vårt ombygge: SJ litt S9 1649, f.d. TRJ nr 5 i Vällinge 1945.