Kråkvattnet

Bangårdsritning

Namnet finns med på en skiss i Thorbjörn Ljungquists bok om Laxå-Röfors. (Utg. Svenska Järnvägsklubben). Frågar du honom så får du veta att Kråkvattnet är ett hemman i skogsbrynet 6 kilometer söder om Röfors.
    Av järnvägen Westergötland-Nerikes syns dock inget. Flertalet byggnader är rivna, också de som inte hörde till järnvägen. Kvar finns Älgförädlings kontor och den på sin tid illa ryktade "disponentvillan". BKG-huset, del av vad som redan då borde ha kallats "militärindustriella komplexet", står också kvar, numera privatbostad. Stationshuset är kraftigt ombyggt och går inte att känna igen. Det är tilläggsisolerat i ljusgult mexi och med moderna perspektivfönster, en förändring som punkterar den västgötafasad som visas på arkivritningen. (Se WNJ-boken sid.40)
    I Bonniers konversationslexikon från 1937 står att läsa: Kråkvattnet, mindre stationssamhälle i Sankmarks sn Västergötland, vid länsgränsen s Röfors. 413 inv. Jämte Brakåsen, Grottkvarn och Grythyttehultvallliden pastorat i Ockhults härad, Skara stift. Kyrkan, oförklarligt lik Hossmo kyrka, Möre, Kalmar län, nämns i samband med Sigurd Jorsalafar år 1152. I K. finns såg, snickerifabrik och träindustrier tillhörande Skogar & Sågar & Söner, vidare Pensionat & Resandevåning samt ångbåtstation trafikerad av Nya Ångslup AB. Här finns också Byrån för Kvalificerade Göromål, förkortat BKG.
    K. är knutpunkt på järnvägen Westergötland-Nerikes som fortsätter härifrån mot Norrum (21 km). 6 km v K. ligger stations- och industrisamhället Brakåsen med mindre träförädlingsföretag och civilförsvarsanläggningar. Vid B. – namnet skrevs tidigare Barkåsen – utkämpades 891 slaget vid B. då iriska missionärer "under glam och mycknan holmgång nedslaktades på platsen". Händelsen högtidlighålls varje år av föreningen Smalspårsfrämjandet. År 1435 utkämpades "andra slaget vid Brakåsen".
    K. är en skogstrakt, rik på mossar och småsjöar, med rika fågellokaler och säte för stiftelsen Brevdufvefonden. Störst är Lilla Lögnen (107 m.ö.h.) Åkern utgör endast 5 % av landarealen, skogsarealen 87 %.
    Så långt uppslagsboken. Den dunkla stämningen sådan vi upplevde den vid en studieutflykt i modern tid har beskrivits i kapitlet Halvklart i WNJ-boken. Kråkvattnet, vars storhetstid inföll under andra världskriget och beredskapstranporterna mot Brakåsen, har sedan dess gått kraftigt tillbaka.
    Platsen blev känd i och med den så kallade "BKG-affären", ett avslöjande reportage som i ett slag gjorde traktens "mossmedia" riksbekant. Innehållet, ännu ej till alla delar offentligt, rörde AK-kommissionens verksamhet som fanns här under 30-talet och som förlängdes under andra världskriget, men då under ändrade former. Bland annat skall tvångsinternering i form av arbetsläger ha förekommit. Förhållandet blev känt vid en tid då McCarthyismen var som mest aktuell i USA och applåderades i den borgerliga pressen. Debatten som följde urartade till en kampanj med udden riktad mot Sveriges dåvarande kommunistiska parti. I Tage Erlanders dagböcker beskiver han den som "mycket olustig" och anledning till att Erlander ville omskola flygvapenchefen Ljungdahl till diplomat i Guatemala. BKG synes ha varit en föregångare till IB. Enligt anklagelser som riktats mot dess verksamheter skall den bland annayt ha sysslat med hemlig flygspaning och åsiktsregistrering.
    En roll i sammanhanget tycks närvaron av civila DC3:or över Brakåsen ha spelat. (Se bild. En bakgrund får du genom att läsa kapitlen Luftaffärrer och Någonstans i Sverige i WNJ-boken. Hör också Sickan Carlsson sjunga En röst ovan molnen.)
    Kråkvattnet, likt flera av stationerna längs järnvägens norra omlopp, sjönk tillbaka in i obemärktheten efter kriget. På 80-talet då arbetsmarknadsåtgärder åter blev aktuella prövades en del industrilokaliseringar på orten, ingen av dem särskilt lycksosam. Samhället, så litet det var, kunde med fog kallas "viktig järnvbägsknut" under de år tågen rullade på Westergötland-Nerikes. En kort tid, innan nya "affärer" kom i dagen, stod det i centrum för landets intresse.
    Det bör påpekas att ångbåtsbryggan finns kvar, att turistbyrån i Norrum lockar med utflykter till Kråkvattnet där man låtit uppföra en stugby och gör försök med kanotuthyrning. Platsen gynnas av framför allt tyska turister och orrspelen är populära nu som förr.
    Spåret mot Brakåsen ligger delvis kvar. Till nästa sommar skall man pröva dressinuthyrning.
    Fiskekort kan köpas hos Benny Lebbefjords Marin & Motor.

En gammal bild, sannolikt från den tid då tågen på grund av raset i Grottkvarn tvingades vända i Kråkvattnet. Vidare färd mot Norrum förbi den rasade järnvägsbanken företogs med häst och vagn och var mycket besvärlig. Trafiken sköttes på detta sätt under ett vinterhalvår, linjen låg nere från oktober till mars.
    Notera putsen på vagnarna, fortfarande ett under av komfort och framkomlighet. "Lådorna" köptes in 1902 då koncession för persontrafik egentligen inte fanns och det bedömdes osäkert om sådan alls skulle upprättas. WNJ, från början ämnad att bli något litet, var redan en mycket oansenlig järnväg. Dess uppgift var i främsta hand att frakta timmer och skogsprodukter.

Här är samma motiv ur samma kråkvinkel mer än 30 år senare och med två världskrig emellan. Som synes har inte mycket hänt. Stadsplanen är densamma men sågen är nedlagd. Det är samma ödslighet och samma höst, sannolikt sent i september då Lilla Lögnen alltid steg över sina bräddar och hotade att översvämma bangården.
    Vad som gör det enkelt att datera bilden är rälsbussen och Brakvedens FIAT Balilla. Vad som gör det svårare är tvätterskan med korgen som står som limmad på samma fläck som på föregående bild. Tjänstefolket på trakten var å andra sidan känt för att vara sin arbetsplats trogen, något som järnvägen drog nytta av när det blev aktuellt att anställa. Många av WNJ-järnvägens personal behöll sin tjänst hela företagets tid ut.
    Egendomligt nog existerar inget foto av S/S Tiveden vid ångbåts-bryggan i Kråkvattnet, något vi undrat över eftersom motivet inbjuder till fotografering och vi vet att mycket folk var i rörelse kring bryggan. En tur med S/S Tiveden var ett populärt utflyktsmål, framför allt bland gästerna på Undvekets sanatorium. Där finns, som vi sett, rikligt med fotografier på andra motiv, men aldrig med Nya Ångslups flaggskepp i sökaren.
    Vi skymtar nu en förklaring. Platsen var militärt skyddsområde. Fotografering ombord på Tiveden och den rutt hon trafikerade var förbjuden. (Ändå: plats för efterlysning: Om någon av hemsidans läsare känner till en sådan bild, vänligen kontakta web-master.)

Vänder vi kameran mot södra delen av bangården, av dunkla skäl kallad "52:a brädgården", ser det genast mindre ödsligt ut. Växlings-uppehållen kunde bli långa i Kråkvattnet vagnanhopning var ett känt problem. Det blandade tåget måste växlas isär och där blev ofta tid över att sträcka på benen. Här har kameran fångat en på sin tid för WNJ-bolaget välkänd resenär: Stiftsjungfrun Leonora Lovisa Ludensvan, en orolig själ med permanentboende på Undvekets sanatorium som ägnade sig åt "inspektionsresor" vilket resulterade i ständiga klagomål på bolagets sätt att sköta trafiken. (Mer om detta i kapitlet Resfeber i WNJ-boken.)
    Fröken Leonora var i klädsel och vanor en främmande fågel. Det sas att hon brevväxlat med Anton Tjechov, något som påverkade hennes personlighet så till den grad att hon mer och mer antog rollen som en karaktär i någon av dennes pjäser, talade som om hon stod på en teaterscen och klädde sig "ryskt". Leonora var ständigt verksam och ideologiskt hemmastadd i tidens frågor. Hennes inflytande över Brefdufvefonden var betydande, utan att hon för den skull ville bli skälld suffragett.

Från det besvärliga raset i Grottkvarn finns inga bilder bevarade, inte från stationsområdet heller. Av allt vi sökt igenom hittar vi bara denna: Hulda Gräsroths barndomshem på ett gammalt foto vi lånat från hembygdsföreningen.

Rälsbussmöte i Kråkvattnet ca 1956. Trafiken utförs nu mest med SJ-material. Här SJ litt Yo1s nr 603 och litt Y6 nr 853.

Det cirkulerar ett antal smygfoton från beredskapsåren i Brakåsen, av blandad kvalitet och svåra att tolka, men alltid md något militärt motiv i sökare. Här pågår urlastning av en pansarvärns-kanonvagn (pvkv 103). Före dataspelen var spionernas stora hobby att lägga pussel med foton av detta slag. Vår tid har svårt att förstå hemlighetsmakeriet kring bilderna, framför allt förbudet att sprida dem.

Om denna bild, så som uppgivits, har tagits över Brakåsens krigsflygfält, återstår att förklara vad en DC3 hade där att göra. Året är enligt uppgift 1952. (Fotografen vill vara anonym.) Vad som framför allt tilldrar sig intresse är den "ögla", uppenbarligen en pejlram, som har monterats på flygplanet och som skymtar på bilden. Förklaringen att den är avsedd att fästa fisklinan i som hänger ned från taket och som håller planet i luften, lyssnar man inte på. Man vill hellre ha det till att det handlar om hemlig radarspaning ut över Östersjön, en i vårt tycke överspänd tolkning så som ofta blir fallet när man läser för mycket Bigglesböcker.
    Om flygplanet på bild, SE-BAB, vet vi att det slutmonterades av Fokker 1937. Det levererades till och registrerades på ABA 31 augusti 1937, överfördes till SAS 1 augusti 1948 och avfördes från svenskt register 5 december 1957. Det såldes till Tyskland, därefter till Österrike och slutade som klätterobjekt i en lekpark i München 1972.
    Så långt registren. Om allt övrigt som vi inte vet något om måste man tiga.