Sedda byggen 4
En resgodsfinka från Perl Modell, en företagsamhet
som när den var ny satte svenska mj-rallare på tidigare helt
okända spår.
Samma vagn presenterades en gång som byggprojekt
i Tf A, men då som en mycket enklare historia i tidens material:
trä, kartong, knappnålar. Hörde vi någon påstå
att det saknas svenska modeller?
Westergötland-Nerikes eller, rättare Skövde
Modellsällskap, saknar fortfarande det lagom stora ångloket
som inte behöver vändas, som är enkelt att underhålla,
går lätt på spår men med tillräcklig dragkraft
och som kan rulla hur länge som helst. En beställning finns
sedan länge utlagd på Västerås Vagnagentur som vid
ett modellbyggarmöte hos Smalspårsfrämjandet hade med
sig denna studiemodelI av ett J-lok som vi tänker oss vore det idealiska
privatbaneloket för en järnväg av WNJ:s typ.
Littera J, jämte T21, hör till önskemodellerna,
men om och när de kommer blir där förstås tjat om
ytterligare nyheter. Vi mj-rallare är som bortskämda barn på
julafton men kvarstår faktum: Om man bortser från Märklins
Sa, som en tid fanns i en tvåräls Trixversion, saknar vi ett
välfungerande svenskt "ready-to-run-direkt-ur-kartongen-likströmstanklok-av-Fleischmannkvalitet".
Brimalms Y-lok håller en annan prisklass och är, som provkörningar
visat, inte den "runner" WNJ-järnvägen letar efter.
Alternativet, också med som förslag i upphandlingen, är ett tenderlok av denna typ, snarlikt en SWB-maskin nr 40.
På ett bankalas 1984-85 dök Bo Japlin upp med detta F-lok, ett av de få lok vi sett byggda från Keysers byggsats. Bosses andra självbygge, minsann. Med ny drivning med Sagami-motor liggande i pannan och remdrift till en egenkomponerad snäckmodul. Viss uppmärksamhet uppstod då pannan var målad med metalic-lack. Uttalande hördes om "Ska den verkligen vara så där blå?". Vilket ju syns tydligt att den kan vara. Bosses första besök hos WNJ. Inget dåligt första intryck. Det har blivit många besök sedan dess.