|
Frequent Answers
Det är ibland inte alldeles enkelt att förklara
vad vår verksamhet går ut på. Genom åren har vi
fått en mängd frågor kring anläggningen och järnvägen
Westergötland - Nerikes. De tio vanligaste ser ut som följer: * Nej. * Se loklistan kap, ånglok, motorvagnar, lokomotorer.
För att klara trafiken krävs 3-4 lok plus någon rälsbuss/motorvagn.
That's it. Fler dragfordon behövs inte. Antal lok i medlemmarnas
samlade ägo är sannolikt ansenligt. De är lustiga att se,
fråga är hur de alls hör hemma på sällskapets
anläggning. Dm3, tyska 01:or eller amerikanska Berkshire-lok platsar
inte i konceptet. * Nej. * Tillräckligt. Lok nr 3, "bayerska loket",
anses dock något långsamt och används ej i personförande
tåg. * Nej. En av fördelarna med en klubbanläggning
är att kostnaderna delas solidariskt. * Ja. Även kallat "fuskpäls" av korthårig
typ. Det kan också vara malda skumgummimadrasser. I annat fall är
det ofta Woodland Scenics, ett amerikanskt material som revolutionerat
tenikerna för landskapsmodellbygge. Färgat sågspån
är ute, numera. * Tågen på Westergötland-Nerikes spårar
inte ur. Skulle de göra så tillsätter vi en haveriutredning
som försöker klarlägga orsaken. Därefter sätts
tågen på spår igen. Men, vi upprepar: WNJ-tågen
spårar aldrig ur... * Teoretiskt drygt 80 eller ännu fler med den digitalteknik
vi ser framför oss. Frågan är oviktig, för övrigt.
Den röjer att gammaldags modelljärnvägstänkande från
de stora julskyltningarnas tid. Av säkerhetsskäl får bara
ett lok i taget röra sig på WNJ:s bangårdar, undantag
Forsvik och Mölltorp. Maximala antalet tåg som hålls
igång samtidigt är ett norr- och ett sydgående, därtill
en pendel mot Mölltorp och kanske någon tågröreles
i Forsvik/Kvarstad där all växling skall vara avslutad 20 minuter
före tågs ankomst. * Ja. (Hur skulle det se ut om svarat "nej"
på denna fråga? Med tiden har några av oss blivit allt
mer oböjliga varför vissa partier av banan numera anses "svåråtkomliga".) * Med trasa, lösningsmedel och "masonite draggers".
Se artikel i Modelltåg 94. * Mars 1976. Strax därpå hölls ett konstituerande möte i en källare vi fått oss anvisad av fritidskontoret och så var klubben bildad. Skövde kommun har alltid varit mycket välvillig. Vi förklarade från början att vi var en äldreförening och att vi knappast kunde flytta när vi satt oss fast i lokalen. * Jo, det är samma. * Nej, den går inte att ta med sig. * Den vanligaste "tågskalan" 1:87. Skrivs HO, uttalas "halvnoll". Har med engelska måttsystemet att göra. * Ja. Men Märklin har ett annat strömförsörjningssystem. * Cirka 110 kvadrat. I början disponerade vi halva utrymmet. * Nej. Den är redan i största laget. * Jo. När jag fyllde 57 tyckte jag det började bli lite barnsligt. Numera vet jag inte. * Det byggs ständigt, överallt. Modellerna, i varje fall mer krävande objekt, blir till hemma hos medlemmarna var för sig. En dag i veckan träffas vi och bygger på själva anläggningen. * Nej. De står säkrare här. * Grundidén är att det skall vara handgjort, att allt du ser på anläggningen existerar "one of a kind". * Säg som Linda Skugge: If the shoe fits, wear it. I annat fall tillverkar vi själva. * Så måste det vara. Alla är inte lika fingerfärdiga. * Visst når vi. På några ställen är det trångt, men överallt finns "lift-outs", löstagbara sektioner. Några partier är "duck-unders": Du måste krypa för att komma dit. * Större anläggningar byggs med så kallat "öppet regelverk". Spånskivor rekommenderar vi inte. * Banan är inte tänkt att visas för publik. Den bör ses inifrån. Helst skall man sitta ner för att se detaljerna. * Vi kör efter tidtabell, så kallad "graf". Ett trafikspel där varje lok och vagn har sin bestämda placering och alla tågrörelser avgörs efter rådande konjunkturläge. Mycket noga och mycket roligt. Ibland väl sofistikerat och med så lite action som möjligt, ett alldeles eget tänkande i dataspelens tid. * Vissa söndagar går inga tåg. På sommaren är vi och badar. Modellbygge antas vara en vinterhobby. * Det finns olika sorters körning. När vi jobbar med annat på banan nöjer vi oss med att låta tågen gå. Trafikspel kräver högre koncentration. Många mj-klubbar, t.ex. SMJ i Stockholm, har speciella "trafikkvällar" då man låter verktygen ligga. * Drygt 20, samma gänget som
varit med hela tiden. Vi har räknat dubbla antalet, men såg
ingen mening med att tvångsinskriva medlemmar bara för att
det skulle se mycket ut i matrikeln. Det är med Skövdanläggningen
som med Stalins Vitahavskanal: Många var med och byggde den. Där
finns en "spökpluton", entusiaster som varit med något
år och sedan fått nya kommenderingar. Skövde var och
är en militärstad. * Egentligen finns en åldersgräns
på 18, men dispens beviljas där "mj-erfarenhet" föreligger.
Vi gjorde tidigt klart för fritidskontoret att vi inte påtar
oss någon ungdomsverksamhet. * Man är medlem av två
skäl eller en kombination av båda. 1: Man gillar att bygga
modeller. 2: Man är järnvägsintresserad. Men vi heter Skövde
Modellsällskap, något som teoretiskt öppnar för all
slags modellbygge. En annan anledning är den som styr all föreningsverksamhet:
Man har roligt och gläds över att bli accepterad i gruppen.
"Man är mans gamman" som det heter i Havamal. * Flertalet i Skövde eller i
Skaraborg. Vi har också "distansbyggare" i t.ex. Västerås
och Linköping som varit med länge. Utan dem skulle vi inte klara
kontraktet. * Precis. Det är vårt
dilemma. Det är en smal hobby, intresset fördelar sig över
landet. Det är redan en lycklig slump att så många bor
just i Skövde. * Som med landet USA. Du frågar
vad du kan göra för din klubb, inte vad den kan göra för
dig. * Nej, inte som förr. Långt
därifrån. Nu handlar allt om datorer, också de små
tågen körs digitalt. Nyaste trenden är autentiskt ljud
i loken. * Just modelltåg tycks vara
40-talisternas hobby, den blir ett år äldre med dem för
vart år. Men modellbygge och miniatyrer har alltid fascinerat människan.
Där finns ett stort passivt intresse. Man vill gärna läsa
om vad andra gör även om man inte har tid själv. Och ett
handbyggt tågsätt som tickar fram i ett vackert landskap i
realistisk hastighet är fortfarande strået vassare än
ett animerat dragspel... (F'låt: "dataspel" skall det
vara.) * Tyvärr, ja. Snarare över
40. * Precis. Det är själva
poängen. Tåget skall vara byggt av flera, lok- och vagnpark
dimensioneras så trovärdigt som möjligt. Rullande materiel
skall vara historiskt korrekt mot förebilden, i det här fallet
en svensk privatbana sådan den kan tänkas ha sett ut på
40-talet. Westergötland-Nerikes, som bara existerat i HO-skala, bygger
på ett antal kvalificerade gissningar och medlemmarnas järnvägskunskaper
(som är encyklopediska, i något fall bara ansenliga...). Nyckelorden
stavas autenticitet, balans, konsekvens. Inte bara de enskilda modellerna
skall vara noggrant gjorda, hela konceptet måste stämma. * Planer fanns på att i samarbete
med hembygdsföreningen göra en exakt rekonstruktion av Skövde
station året 1937, med fungerande tåg och allt som skulle
visas för publik. Museet anmälde också intresse men projektet
visade sig bli för stort och visionen sprack. Dokumentationen räckte
inte till, hobbyaspekten försvann helt, ingen var mogen för
ett så stort åtagande. * I Nürnberg. En jättemässa
där årets nyheter presenteras. Det är i det området
de stora fabrikanterna bor. Modelltåg och den sortens systemleksaker
har alltid varit en tysk tradition. * Hobbyn är obegripligt stor
över hela världen. Den omsätter miljarder euro bara i Tyskland.
* De fyra stora hette Märklin,
Fleischmann, Trix och Rivarossi. Någon motsvarande svensk modelltågstillverkare
fanns inte. Ett stort märke idag är österrikiska Roco.
Numera har vi en inhemsk industri som förser de mest hängivna
"svenskrallarna" med material. * Någon folkrörelse har
det aldrig varit. Intresset antas vara 1 promille. Utövad på
den nivå Skövde befinner sig är det en klart exklusiv
fritidsverksamhet. * Stämmer. Sven Wentzel hette
han. Affären låg på Apelbergsgatan i Stockholm. * Svårt att svara på.
Hobby i betydelsen handarbete tycks rent generellt ha gått tillbaka.
Ändå finns där mer material, halvfabrikat och byggsatser
än någonsin. Förr fanns bara enstaka svenska lok att köpa
färdiga. Nu kan nästan allt fås för pengar. * Epoken är "40-tal"
och vi bygger en svensk järnväg med västgötska förebilder.
Om detta kan du läsa i kapitlet "25
år på Bankalas". Boken Westergötland-Nerikes
Årsberättelser (Allt om Hobbys förlag) innehåller
det mesta du behöver veta om Skövdebanan. Såvitt är
oss bekant den enda bok som handlar om modelljärnväg som blivit
välvilligt recenserad på Svenska Dagbladets kultursida. * Vi är på väg. Om
några år är hela världen digital. * Det kallas "walk-around",
man följer med sitt tåg. Eller så är man tågklarerare.
* Med hörlurar. Mellan de olika
rummen. Himla kul. * Ljussignaler. Men här återstår
att göra. Systemet är inte utbyggt än. Semaforerna du ser
här och var fungerar inte. Vi gav upp försöken med så
kallad "minnesmetall". * Jo. Fler än vi behöver.
Men att köra så många är inte realistiskt. Inte
ens SJ håller 80 tåg igång samtidigt. * Det sägs att en modelljärnväg
blir aldrig färdig, och i någon mån är det så.
Man kan teoretiskt gå hur långt som helst, men man når
ett stadium där mycket känns hyfsat komplett och där man
söker nya utmaningar. Skövdejärnvägen befinner sig
vad avser detaljering i fas 3. Det mesta finns där, tågen går
att köra med. Stora partier av anläggningen är provisoriska,
"tills vidare", "i väntan på". Modellen
kompletteras ständigt, vilket kan vara svårt att uppfatta eftersom
förändringarna syns allt mindre. Målet är detaljeringsgrad
5. Dit hör att byta inredning i fågelholkarna, att anlägga
morotsland i trädgårdarna, olja grindarna i personvagnarna
osv. * Husmodellerna, i så fall,
Skövde banans speciella signatur. Det finns flera hundra, alla med
förebilder i Skaraborg, mycket trogna mot originalet och med noggrann
dokumentation till varje hus. * Vi mäter på plats. Tar mängder av foton och gör en ritning. * En del har inredning. Och belysning.
* Det beror på förebilden.
Ett visst mått av stilisering finns alltid. Regeln lyder: Bättre
utelämna än överarbeta. * Svårt att svara på.
"Tycke" måste finnas. Huset skall "tala" till
oss vad avser färg och form, det skall harmoniera med omgivningen.
Samtidigt skall det ha något att "berätta" och det
bör addera något nytt till anläggningen. Det får
inte bara vara en perfekt arkitekturmodell avsedd att placeras i skyltfönster.
* Nej, att hitta förebilder
är det minsta problemet. * Tiden, i så fall. Ett projekt
kan ta hundratals timmar. Det händer att också modellbyggare
måste sköta familj och arbete. * Tja, vad svarar man på det?
Jan Jangö, legendarisk hobbyredaktör, uttryckte sig så
här inför modellen av Våmbs kyrka: Om man ställde
den på museum och satte glas över, skulle besökarna vördnadsfullt
gå runt den, läsa på skyltar och börja tala om "kulturgärning".
* Jo, vi har försäkrat.
Men frågan är vad. Den samlade arbetsinsatsen är i viss
mening "ovärderlig", i övrigt har modellerna – med
undantag för några samlarnummer – inget speciellt värde.
Materialkostnaden för ett hus kan ligga på några tior.
Skulle man beräkna lön för mödan med sociala avgifter
och allt hamnar vi på femsiffriga belopp. * Nej, det har aldrig hänt.
Folk som sysslar med modellbygge är gentlemän. * Det nya, här som överallt,
sker på elektronikområdet. Idag kan du göra saker med
de små tågen som inte ens gick att drömma om tidigare.
Fotoetstekniken är ett annat "genombrott". Modellerna kan
göras sirligare, med fler detaljer. Motorerna är mindre, allt
fungerar bättre. * Vissa saker – elektro, spår
och landskap – äger klubben. Modeller som kostat tid och pengar tillhör
respektive medlem. Allt detta är noggrant reglerat i stadgarna. Trenden
går mot att se till så att klubben äger också rullande
materiel, i varje fall lok och vagnar som är märkta WNJ. * Det mesta är handbyggt av
medlemmarna själva. Framför allt husen. Lok och vagnar är
ofta byggsatser, gjorda i mässingsplåt som förbehandlats
via så kallad fotoetsning. Ett modellbygge i klassisk mening där
byggaren gjort allting själv kallas "scratch", ett honnörsord.
Men man frågar sig var scratchbegreppet börjar, hur mycket
halvfabrikat som kan tillåtas, om måste bryta malmen själv
osv. (En klassisk definition á la Teknik för Alla är
denna, där att gällde att bygga ett flygplan J29 "Flygande
tunnan". Bygganvisningen, en storartad lakonism, lyder så:
Gå ut på tomten och hugg dig en god björk. Tag därefter
bort på trädet allt som inte liknar en J29...) * Jo, om man köper allting.
Men det har det alltid varit. * Kjell Stensson, tror jag. Han sa:
Modelljärnvägar är som kvinnobröst. De är egentligen
avsedda för små barn men intresserar mest äldre män.
* En devis som motiverar oss att
hålla på hämtar vi hos Wislawa Szymborska. Den lyder:
Jag tror på år av bortkastad möda. En annan som vi också
tror på är Friedrich Schillers övertygelse att människan
är sig själv bara när hon leker. En tredje som vi alltid
hyllat är klang av propaganda: Gärna pension, men först
en rejäl modelljärnväg. * Du tänker på Hjalmar
Söderbergs "Den allvarsamma leken". Men den handlar inte
om modelltåg. * Dostojevski i så fall. "Anteckningar
från ett källarhål". Det kunde man tro men så
är det inte. Men du har rätt: modellrallare är ofta källarmänniskor.
* Det var Karl XIV Johan som sa:
Ingen har fyllt en bana liknande min. Exakt vad han hade för sig
bak gardinerna på Stockholms slott är det ingen som vet. * Ett annat kungsord, av Johan III:
Att bygga är vår största lust. * Jag känner bara till en roman
som handlar om en modellbyggare. "En helt vanlig man" heter
den. Författaren heter Nevil Shute. * Egentligen gillar vi inte att du
fotograferar. Det är därför det sitter skyltar uppe om
det. Som i Louvren och bland kejsargravarna i Kina: vi är också
lite griniga på den punkten. Anledningen till "fotoförbudet"
är att vi inte vill ha en massa halvbra blixtfoton som cirkulerar.
Det är svårt att ta snygga modellbilder och när vi nu
publicerar oss så mycket som vi gjort så... Det är också
som att fotografera Liz Taylor på nära håll. Vi vill
framställa anläggningen i bästa dager. Då är
det är inte så kul när pormaskarna syns... * Det fanns fler förr, då
kunde du handla Märklin och Fleischmann i tobaksaffären. Störst
nu är MJ-Hobbyexperten i Stockholm och Hobby-Center på Karl
Johansgatan i Göteborg. Äldst, och specialist på Märklin
är firma Eskader i Stockholm, grundad 1931. * Går inte att svara på.
Som att välja på SAAB och Volvo. Märklin fungerar bra,
är inte så känsligt för smuts, men är inte modellbyggarnas
märke på samma vis som likströmsfabrikaten. Man väljer
Märklin eller övriga. Lite som Macintosh och PC. * Nej. Var rädd om prylarna.
Ge dem till nästa generation att leka med i stället. * Några har en hemmabana också,
men en liten. Det blir konflikter om man skall bygga på två
järnvägar samtidigt. De mest aktiva av oss lägger all energi
på klubbanan. Vi skulle inte hinna med att underhålla en till
därhemma. * Så här: Gagnar det Skövdebanan
är det bra. * Nej, men vem är det? Bestämmanderätten
reglerar vi så att den står i proportion till arbetsinsatsen.
Det blir mycket kompromisser ändå. Det finns lägen då
vi förordat öppen diktatur för att komma vidare. * Vi menar att mj-hobbyn skall vara
social, att dess ädlaste form är att utöva den kollektivt.
Det är därför vi gått samman i en förening.
Där kan du nå resultat som ensamvargar inte kommer i närheten
av. I en mj-klubb finns roller så att det räcker för var
och en, vi lär av varandra, du kan utveckla den del av hobbyn du
gillar mest, det blir väsentligt mycket billigare och: Där blir
mycket spår att köra på. * Tidigare använde vi torkad
renlav. Nu finns ett amerikanskt material som heter Woodland Scenics och
som är mycket illusoriskt om du vill åstadkomma träd och
buskar i modell. Det har fördelen att det inte torkar ut som renlaven
gör. * Allt om Hobby. Nordens största
hobbytidskrift. * "Bankalas", utan "r".
Alltid i vecka 24, juni månad. En sorts terminsavslutning som lockar
modellrallare från hela Norden och som blivit en referens i svensk
modelltågshobby. Det anses oartigt att åka på bankalas
utan att ha med sig en modell att visa upp, men det är inget krav.
* Kolla vår hemsida www.wnj.se
(men där är du ju redan...). * Tja... Ett modellhus kan ta hundratals
timmar att bygga. Timpenningen blir mycket låg. * Loken, antagligen. * Oljefärg. Direkt på
väggen, annars på masonit. * Håller man på så
där kan man lika gärna fråga varför man lever. Vi
nöjer oss med en försäkran från amerikanernas största
mj-tidskrift: Model railroading is fun. Är du metafysiskt lagd kan
vi citera Baudelaire som hävdade att nästan hela vårt
liv går åt till fåniga intressen. * Moduler kallas det. Tanken att
var och en bygger en bit landskap som han tar under armen och så
träffas man nånstans och kopplar ihop sig. Det finns mycket
ambitiösa modulspecifikationer. Kolla under Arkiv
på hemsidan. * Jo, det går att köra
runt, "continuous running", spårplanen modell liggande
åtta. Inte realistiskt men kul. De flesta av oss vill se tågen
gå en stund. När vi kör efter tidtabell heter det "point-to-point".
* I Sverige finns något dussin.
De som funnits med i tio år eller mer är inte så många.
Mj-klubbar är vanligare redan i Danmark där man har en annan
tradition. Och i England. Och Tyskland, förstås. * Stockholms Mj-klubb. På Rosenlundsgatan.
Södermalm. Malmö har en mycket komplett HO-anläggning.
I källaren på järnvägsmuseum i Gävle finns en.
I Göteborg finns Modellrallare i West som bygger Bergslagernas
Järnvägar. Och GMJS, förstås. Oslagbara i sin skala
med startår -45. * Skala O kallas den. 1:45. I Bergslagsparken
intill stationen finns Göteborgs Modelljärnvägssällskaps
anläggning, säkert det finaste som byggts i den skalan. GMJS
har visningar för allmänheten varje år kring Allhelgonahelgen.
* Teddytyg som klipps ner och dränks
i oljefärg. Tekniker och metoder har vi beskrivit i serien Modelltåg,
utgivare Allt om Hobbys förlag. * En blandning av sand och tapetklister.
Det finns olika metoder. * Det finns olika metoder där
också. * Med putstrasa och aceton. Vi har
också speciella skenrengörningsvagnar. Helst skall en sådan
gå i varje tåg. * The Pendon layout är vårt
föredöme i mycket. Världens mest konsekventa järnvägsmodell,
som fortfarande är under byggnad och som beskriver engelska landsbygden
före kriget. En berömd rallare var John Allen i Monterey, Californien.
Hans anläggning – Gorre & Daphetid – satte standarden för
alla tider. Mest känd i Sverige är Uno Miltons järnväg
på Tekniska museet i Stockholm. * Nej, jag är inte säker
på att jag kan förklara, i varje fall inte just nu. * Nej, det var en tidigare förening.
* Det sa vi ju. Drygt 20. Av dem
är 6-8 aktiva. * Till vänster, utanför
dörren. * Rälsen är engelsk Peco
code 100 på de äldsta delarna, handlagt på paradsträckan,
Peco code 75 i Kvarstad. * Nej, det är det ingen som
gör. Himla roligt, faktiskt. "Fritid" hette det. Programmet
sändes i SVT i mars 1985. * TB-koppel. Tråd-Bygelkoppel.
Vi, egentligen Tillorps Mekaniska som är täcknamn för vår
medlem Lars Lundgren, berömmer oss av att ha infört TB som standard
på svenska HO-klubbar. Specen bör du hitta nånstans här
på hemsidan. * Spröjsen görs med dragstift,
en specialitet som just Skövde lanserat. * Tag ett foto och jämför
så ser du skillnaden. * Det var vår dåvarande
kassörs anläggning, byggd i familjens sommarstuga i Fagersanna.
Det stod om den i GMJS tidskrift Skarvjärnet. * Jaha. Tack själv. * Järnvägen är en
fiktion, men en blandad sådan som bygger på en koncessionsansökan
om att bygga en normalspårig linje från Mölltorp (Karlsborgsbanan)
till Forsvik, upp genom Tiveden och vidare norrut. Det står om detta
i Torbjörn Ljungquists bok Laxå-Röfors Järnväg.
* Sex synliga på anläggningen.
Plus Mölltorp som tillhör SJ som i det här fallet är
en rundbana. Från söder till norr heter de Kvarstad-Forsvik-Undveket-Kråkvattnet-Norrum.
Och Ränndalen som är en foto "mock-up". * Det vet jag inte. Se efter själv
på kartan. * Det är det heller ingen som
vet. * Fråga Lasse. "Mörker-Hugo"
i så fall. * All slags material. Det beror på
förebilden. * Nej, den är inte fungerande.
Vi låter strömavtagaren stanna någon millimeter under.
Ingen märker tricket. Frågan är akademisk sedan digitaltekniken
kom. * Något halvdussin, fler behövs
inte. Järnvägen antas ha haft totalt nio ånglok, inklusive
ångvagnen Nidhögg. Likadant är det med personvagnarna.
Realismen försvinner om där blir för mycket rullande materiel
på banan. * Det går att köra med
flera samtidigt, men fler än två lok får inte vara igång
på samma station. Det har med säkerheten att göra. * Klart att vi gör. Det drabbar
alla järnvägar. SJ också. * Som Martin Luther, riksdagen i
Worms. Att "göra en Luther" är att bli stående
med loket. Uttrycket går tillbaka på preussiska armen som
körde torrt i öknen i försöken att besegra hottentotterna
i Östafrika 1904. Fråga inte mig. * Ganska goda, tror vi. Men de senaste
åren har vi haft otur med sjukdom och annat, sådant vi kallar
"snö och elände i växlarna". * Du är välkommen. Vi träffas
vanligen söndagar efter tre. * Behövs inte. Det har skrivits
en del om vår anläggning. Den som är intresserad hittar
oss. * Självklart. Du får gå
en prövotid men som medlem på aktiv stat väljs du in.
Det är ingen lätt sak att bygga en modellanläggning ihop.
Blodgruppen skall passa och du måste svära trohet mot gällande
koncept. Det skulle bli för besvärligt om en grupp plötsligt
ville köra amerikanskt smalspår i annan skala. Vi blir petigare
ju mer komplett banan blir. Samtidigt är vi bekvämare, allt
mindre förändringsbenägna. Som alla föreningar behöver
vi nya medlemmar och fräscha idéer. * Det underlättar om du kan
hantera ett skjutmått och vet vad en Y6 är. Annars skall vi
lära dig. * Tack själv. Välkommen åter. |